Verkligheten

Det ounvikliga har hänt och det har varit som ett slag i magen. Jag har aldrig varit med om när verkligeheten har slagit en så hårt så ens stöttepelare har fallit. men nu står vi här.
En intensiv vecka med läkarbesök, och operation. Sedan är han fast i sjukhusets vård i många år framåt.
Han mår bra, han är stark, mycket starkare än jag någonsin kunnat drömma om. Han finns för att stötta andra, när de egentligen är vi som ska stötta honom. Det bor en stor och väldigt vuxen man inne i han, en man som kryper fram när han som mest behövs och det älskar jag han oerhört för.
Framtiden kommer att innebära sjukhustider och kontroller, eventuell barnsvårighet, och rädslan av att förlora kommer alltid att finnas, för tänk om...

Vi har bestämt oss för att inte tänka "tänk om", vi har bestämt att detta är en stort och obehagligt måste, sedan kommer allting att fortgå som vanligt. Vi är just nu nästintill husägare, så vi har många år tillsammans, han och jag. Vi ska dö tillsammans hemma i sängen, och vi kommer att slå upp ögonen i samma sekund och tänka, vad jag har saknat dig! Vårt liv har bara börjat!

Jag älskar dig, lika mycket som du älskar mig!
Vi är ett, ett är vi


Kärleken är så förunderligt stark, kuvas av intet i världen. Rosor slår ut ur den hårdaste mark som sol över mörka gärden. Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter ♥