"Du är tjock och äcklig"

En dag för ett tag sedan på ett dagis som jag jobbade på, fanns det en liten flicka som vart så otroligt söt! Flickan hade för mig normal vikt, inte för stor och inte för liten!
En dag kom flickans lilla syster och sa högt och tydligt, "När Flickan blir smal och fin ska vi åka till Spanien, men det säger mamma att det aldrig kommer att inträffa".

Personalen satt alldeles stilla och tittade på varandra, man kunde höra en knappnål falla i rummet... Efter denna händelsen bestämde man sig för att gå in mer på djupet i mamma- dotter relationen.
Det visade sig att mamma bryr sig inte om sin dotter, hon tycker hon är äcklig, och det är flickan så otroligt medveten om. Hon vet att mamma tycker att hon är tjock, MEN HON ÄR INTE TJOCK!!!!
Flickan är tillåten att äta en liten portion mat på dagis, hon ska röra sig mycket (vilket i och för sig är bra, i en liten måtta) och hemma tränar hon alltid och hela tiden.
Vad påminner detta om? Ätstörning? Och hur kan en 6 åring få ätstörning?! Jo mamman...

Det är inte konstigt att flickan upplever sig själv som störig, kan ingenting, är tjock, blir lätt trött (herregud utgifterna måste ju gå ihop med inkomsten)! Och detta kan man bara sitta och titta och följa i skolan, och varenda gång hon blir uppriven, får man tänkta steget längre, att detta är inte en konstig reaktion för någon i denna situationen!

Jag kan inte låta bli att tänka på framtiden, vad kommer att hända i framtiden, då man från tidig ålder propageras med att man är tjock och äcklig?
Vad gör man som medmänniska när man ser att ett