Published with Blogger-droid v1.7.4
Visar inlägg med etikett Vardagen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vardagen. Visa alla inlägg
onsdag 5 oktober 2011
Onsdags mys
torsdag 29 september 2011
torsdag 22 september 2011
måndag 19 september 2011
Fotorace med hjärtats favoriter
Published with Blogger-droid v1.7.4
söndag 18 september 2011
PSSSSTTTTTTTT......
Ett härligt packet med underbart fina bakatterlajer lottas nu ut hos Konditori Sockerdrömmen!
Gå in och länka deras hemsida, så är ni också med i utlottningen! :)
Det bästa:
Ni sponsrar och uppmärksammar ett av Sveriges enda glutenfria konditori!!
tisdag 6 september 2011
Tänk er för
En relativt gammal krönika av Fredrik Backman, men den tål att läsas många gånger om! Var gång ja kommer till avsnittet om farfar, rullar tårar ner för min kind!
Så snälla, ta er tid att läsa och tänk sedan efter!
Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.
Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.
Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.
Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.
Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.
Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.
Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.
Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.
Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.
Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.
Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.
Och att du hann dit i tid.
Så snälla, ta er tid att läsa och tänk sedan efter!
Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.
Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.
Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.
Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.
Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.
Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.
Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.
Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.
Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.
Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.
Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.
Och att du hann dit i tid.
lördag 3 september 2011
Tänk er för
En relativt gammal krönika av Fredrik Backman, men den tål att läsas många gånger om! Var gång ja kommer till avsnittet om farfar, rullar tårar ner för min kind!
Så snälla, ta er tid att läsa och tänk sedan efter!
Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004 som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat Eller garva så högt Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem til oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!” Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage yssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är om du ska få en hjärtattack. Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt Och att du hann dit i tid.
Så snälla, ta er tid att läsa och tänk sedan efter!
Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004 som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat Eller garva så högt Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem til oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!” Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage yssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är om du ska få en hjärtattack. Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt Och att du hann dit i tid.
Published with Blogger-droid v1.7.4
torsdag 25 augusti 2011
Ett litet tips
Min favorit tidning hembakat, kom ut med nytt nummer som jag fick tag på igår! Tidningen har väldigt stor bredd, där man blandar underbara bilder med fantastiska reportage! Mestadels av tidningen består av desserter eller kakor, men det finns även bra och relativt enkla recept på både matbröd, bullar och matpajer! Med andra ord en tidning alldeles i min smak!
I månadens tidning presenterades även vinnarna av hembakats tävling, hembakat, och bilden ovan tillhör vinnaren! Ser musmigt ut tycker jag!
Det roligaste var att vinnaren även har en förtjusande blogg, som jag gärna vill lyfta fram lite! Är ni intresserade av bakverk i alla dess möjliga former och svårighetsgrader, tycker jag att ni ska avlägga ett besök på sidan Sockerrus!
onsdag 24 augusti 2011
Skogens skatter
Published with Blogger-droid v1.7.4
onsdag 17 augusti 2011
tisdag 16 augusti 2011
Östra Göinge härad
Published with Blogger-droid v1.7.4
torsdag 28 juli 2011
söndag 24 juli 2011
Fallen ängel
Det senaste inköpet till mitt framtida bibliotek, har nu ankommit och även blivit utläst!
"Precis som Bella i Twilight dras till Edward, faller Nora handlöst för den mystiske Patch. Och plötsligt befinner hon sig i en uråldrig kamp mellan de odödliga.
För att pojken hon älskar ska få sina vingar tillbaka måste Nora offra sig själv. Men kommer han att tillåta det?
Med sitt hånfulla leende och ögon som ser rakt igenom henne, fångar Patch omedelbart Noras uppmärksamhet. Om än mot hennes vilja och absolut mot allt bättre vetande.
Men efter en rad obehagliga händelser, vet Nora inte längre vem hon kan lita på. Patch dyker upp överallt i hennes liv, och verkar dessutom veta mer om henne än till och med hennes närmaste vänner gör. Nora måste välja; ge upp sitt motstånd och bli hans eller fly så långt bort det bara går. Men när sanningen om Patch börjar gå upp för henne är det för sent att fly...
Fallen ängel är en mörk och romantisk berättelse som centreras kring konflikten mellan de odödliga. Becca Fitzpatrick har flyttat mytologin om de fallna änglarna från gamla bibliska referenser till våra dagar."
"Precis som Bella i Twilight dras till Edward, faller Nora handlöst för den mystiske Patch. Och plötsligt befinner hon sig i en uråldrig kamp mellan de odödliga.
För att pojken hon älskar ska få sina vingar tillbaka måste Nora offra sig själv. Men kommer han att tillåta det?
Med sitt hånfulla leende och ögon som ser rakt igenom henne, fångar Patch omedelbart Noras uppmärksamhet. Om än mot hennes vilja och absolut mot allt bättre vetande.
Men efter en rad obehagliga händelser, vet Nora inte längre vem hon kan lita på. Patch dyker upp överallt i hennes liv, och verkar dessutom veta mer om henne än till och med hennes närmaste vänner gör. Nora måste välja; ge upp sitt motstånd och bli hans eller fly så långt bort det bara går. Men när sanningen om Patch börjar gå upp för henne är det för sent att fly...
Fallen ängel är en mörk och romantisk berättelse som centreras kring konflikten mellan de odödliga. Becca Fitzpatrick har flyttat mytologin om de fallna änglarna från gamla bibliska referenser till våra dagar."
Ja vad ska man säga, det är mycket twilight i boken, intrigerna är nästintill de samma, men istället för att som i vanliga fall mest irritera sig över likheterna med andra böcker, så faller man handlöst ändå! En bra ungdomsbok, med en söt och sorglig men väldigt vacker historia! Så snälla gör ett försök och läs den! =)
lördag 16 juli 2011
Bukett med sommarblomster
Vi har som sagt haft en givande dag, vi har på vår ena sida, en vad vi tror är ett gammalt grönsaksland! Och detta har nog odlats både snett å vingt på, med tillhörande gropar och kullar! Men igår körde mitt troll å lånade en leksak (bobcat) och fyllde ut de gamla landet! Så nu e de sått gräs, vattnat å blitt inramat med byasten! Grant kan ni tro de blev, bilder kommer senare!
Nu ska ja väcka mitt troll, då han snarkar högre än Indiana Jones talar på tv! Han kan han, mitt troll <3
Published with Blogger-droid v1.7.2
tisdag 12 juli 2011
Fröken, Fröken!
Två små godingar som ja måste dela med mig från jobbet!
Fröken,
"Hjärtat, får ja en kram nu inför semestern?"
Barnet,
"Nee fröken! Jag har inte tid med dig nu!"
Fröken,
"Ok, men får ja en sen då?"
Barnet,
"Vi får se, jag har så mycket att göra, får se ifall ja kan boka in dig efter maten"
Jösses, vad svarar man på de :-D
"Fröken, vart tar maten vägen när man sätter i halsen?"
Fröken "Öhh, jag tror man hostar upp de... Jo men de måste man göra... Öhhh... Ehhh!"
Barnet, "Men fröken kan inte du allt"?
Vet ej hur ja ska ta detta, en fin komplimang eller blev ja lika dumförklarad av barnet som ja blev hemma... :-P.
Min ursäkt? Hmm, åldern? (läs, dålig koll)
Fröken,
"Hjärtat, får ja en kram nu inför semestern?"
Barnet,
"Nee fröken! Jag har inte tid med dig nu!"
Fröken,
"Ok, men får ja en sen då?"
Barnet,
"Vi får se, jag har så mycket att göra, får se ifall ja kan boka in dig efter maten"
Jösses, vad svarar man på de :-D
"Fröken, vart tar maten vägen när man sätter i halsen?"
Fröken "Öhh, jag tror man hostar upp de... Jo men de måste man göra... Öhhh... Ehhh!"
Barnet, "Men fröken kan inte du allt"?
Vet ej hur ja ska ta detta, en fin komplimang eller blev ja lika dumförklarad av barnet som ja blev hemma... :-P.
Min ursäkt? Hmm, åldern? (läs, dålig koll)
Published with Blogger-droid v1.7.2
lördag 9 juli 2011
Föda barn?! Gnäll inte!
De här med män och förkylningar, det är ett stort mysterium! För hur kan de komma sig att när en liten förkylningsbacill letar sig in kroppen på en man, då rämnar hela världen!? Ljuset i den berömda tunnel kommer närmare och närmare och de mest basala sakerna, som tex hämta egen dricka och bädda ner sig, är en sådan utmaning! Och då snackar vi förkylning, ingen feber eller iallafall väldigt låg sådan. Nej, tacka vet ja att jag är kvinna, vi behöver ju "bara" föda barn! ;-)
Published with Blogger-droid v1.7.2
onsdag 29 juni 2011
Nybliven mamma
Published with Blogger-droid v1.7.2
lördag 18 juni 2011
Bara 300 rutor kvar!
Kvällen har inneburit mys och 4 filmer har spelats! Under mina två favoriter, göta kanal 2 och röd oktober plockade jag upp mitt projekt "överkast"! 15 rutor har knegats ihop, så nu är det BARA 300 kvar... Ja börjar nästa ångra mig...
Jqg bjuder även på två söta bilder på den minsta röda rosen i min trädgård och på min skönhet edelweisee, jag säger de igen... De blommar inte En UTAN TVÅ ((!!!!)) Edelweisee i MIN trädgård!!!! Sa ja två!? :-D. Lycklig!!! <3
Published with Blogger-droid v1.7.1
torsdag 16 juni 2011
Fyra i rad
Så sammanfattningsvis, onyttigt, bebis mys (Lovely), kaffe drickande och Johansson träffar! Kan inte bli annat än en bra kombo!! :-)
Published with Blogger-droid v1.7.1
måndag 13 juni 2011
Student med katten
Efter en längre period med stillestånd på denna blogg, gör vi ett försök till! Det har hänt en hel del, men i korta drag, jag har avslutat perioden på Assars, påbörjat längre vick. på Linderöds föskola! Trivs utomordentligt! <3 Underbara jobbekompisar!
Inga bebisar ännu, och examen får vänta ca 1,5 år, men sen jäklar har vi behörighet till massa åldrar!!
Ett stort grattis, till älsklings Måns som tog studenten i fredags! Nu får vi pausa till en annan dag! Puss
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)