måndag 3 januari 2011
Våra hjärtan
Den 5 april tog vi vårt förhållande till en ny nivå då vi sa ja till.varandra i sällskap av svanarna och familjen på Bron över lake of love i Brygge, i Belgien! En dag jag fortfarande får tårar i ögonen, när jag.tänker på! <3
I juli förlorade vi ett liv som vi fortfarande saknar mycket men som vi alltid kommer att minnas<3 Vi väntar just nu med stor förväntan på vad vår framtid kommer att innefatta och lyckan är stor <3
I juli blev vi även husägare för första gången i våra liv och det är nog den allra största lycka som vi känt hittills! Känslan att äga något så stort är helt otroligt meb de har inte varit lätt, vi har bott ihop sedan 2006 men de va en stor omställning ändå! Och jag kommer alltid att känna stor tacksamhet för min älskade svärfar som har funnits där när vi alltid har behövt han!
Nej nu måste jag försöka sova lite, får fortsätta min sammanfattning av 2010 en annan dag! God natt mina vänner! <3
måndag 30 augusti 2010
Uppdatering CSK
Men tyvärr kan jag inte uppdatera så mycket som jag velat...
Gustav ringde häromdagen till CSK för att kolla var alla papper, svaren på de senaste proverna och remisen till Malmö finns! Fick svaret att de hade Malmö! Ringde sedan till Malmö och fick svaren att de finns på CSK! Ringde tillbaka till CSK och fick svaret att detta måste jag kolla upp, de KANSKE ligger inne hos läkaren, vi hör av oss...
Förbannad är bara förnamnet, vad fan är detta för ett system! Vi snackar cancer inte en vanlig förkylning, varför har de ingen koll?! Sveriges sjukvård är värdelös!
tisdag 15 juni 2010
Hej och iväj
fredag 21 maj 2010
Fler prover
Ett väldigt positivt brev som innehöll att de inte kunde upptäcka någon spridning av cancern i Gustav och att han skulle få en ny tid och ny remiss till CT röntgen.
Det nya röntgen resultatet skulle stå tilll grund för Onkologens beslut ifall det behövs kompleterande behandlingar, så som cellgift.
Jag håller alla mina tummar och hoppas att resultatet kommer att innehålla precis samma värden som nu, alltså noll! =)
Ifall det kommer att bli cellgifts behandling, kommer Gustavs kropp sjunka ihop och han kommer att bli en hårlös man. Inget som varken han eller jag ser fram emot. Jag gillar min man hårig! =)
För det andra kommer hans spermier att vara "giftiga" i några år framåt pch det är absolut en dålig ide att tänka på barn med den naturliga vägen. Ifall det skulle fastna och utveckla sig till ett foster så skulle det kunna bli samma skador på detta barnet som det blev på de barn som fanns i magen under ex Tjernobyl. Inget som man vill någon ska utsättas för!
Men vi får invänta resultaten, första ska han ju få en remiss, vilket vi har upptäckt kan dröja väldigt länge när vi pratar Kstad! =)
onsdag 12 maj 2010
CT röntgen
Gustav kommer att röntgas från hals, till precis under buk. Denna undersökning kommer att utvisa ifall cancern har spridit sig eller om den är bortplockad nu. Jag håller mina tummar! Det kommer att bli en jobbig dag framför oss (igen) men det kommer att vara värd all väntan, då all oro förhoppningsvis kommer att försvinna (iallfall en del) om några dagar.
Jag tycker mest synd om mitt hjärta på grund av att han måste dricka något som heter kontrassmedel (ett medel som hjälper till att visa tarmarna). För er som druckit denna vätska (jag själv en gång och en gång fick jag det insprutat direkt ner i tarmarna) vet hur äckligt det är, det smakar sån krita som man ritar med på en svart tavla... Men det måste göras!
Men som sagt, vi håller tummarna nu! Vi har inte hittat fler knutor iallfall, så där nere finns det inte mer! =)
Love ya Gus <3
Tro
Kalas och omläggning
Gustav suckade igår och tyckte jag va riktigt tramsig, då jag inte lät han damsuga lägenheten, utan puttade ner han i soffan för att vila lite till!? Hihi gillar att vara i denna positionen! Bossa lite!
Men någon av oss får ju vara vuxen nu, då Gustav har fått för sig att han är en superhjälte som trotsar smärta och djupa avgrunder för att jobba, städa, leka mm... Hmm, tror inte det, inte under min vakt!
Men dagarna sedan operationen har fått innebära lite rutin, vilket varken jag eller Gustav egentligen inte äger något av! =) Men medicin var 6:e timme, med start 8 på morgonen och slut 2 på natten, så man får leka snäll sjuksköterska och ställa klocka, och komma med piller och vatten när klockanfan ringer! =) Som tur, är det bara de två första dagarna som behövs så mycket smärtstillande! Men det är inte så starka, endast då panodil, han har även fått tramadol, som är en syster till morfin, men som tur är har han endast behövt ta två av de än så länge och det för jag tvingar han! Har han fått medicin så ska han banne me inte ha ont!
Nilsson tyckte jag kunde skaffa en liten gullig, sjukhusdräkt som jag kunde springa runt i! =) Men nja, så roligt ska vi inte ha än på ett tag =)
Bytte hans förband nu under morgonen och såret är jätte fint, de har sytt så stygnen har hamnat innanför såret så att säga, stygnen kommer kroppen själv ta hand om, väldigt betryggande då jag endast har dålig erfarenhet av utanpåliggande stygn, de har en tendens att bli för fuktiga och börja vätska sig, det vill jag till varje pris undvika i denna stund!
Nästa vecka blir gullet hemma två dagar, sedan ska han se ifall det funkar att jobba lite igen! Men ärligt talat så tror jag han kommer vara hemma nästa vecka med, men men, vi har slått vad han och jag, får se vem som vinner =)
För mig blir det jobb på Sånnaskolan i Åhus två dagar, sedan får man vara hemma och passa upp på Nilsson! I eftermiddag blir det lite kalas i Linderöd hos Gustavs morfar och mormor, blir bjudna på smörgåstårta! Gott gott!! =)
Operation
Imorse blev det avfärd till CSK för den planerade operationan av Gustav.
Halv 8 var vi på sjukhuset för att ta de sista proverna, allting flöt på bra och vi kom in till dagoperationen redan vid halv 9, sen fick inte jag följa med längre. Anledningen, att vi inte är gifta, finns inget som kopplar mig till Gustav och visevärse.. Höll mig tills vi kom ut, sedan forsade tårarna och jag blev två igen... Detta är så fruktansvärt jobbigt. Man vet i sitt hjärta att allting blir bra och de har full koll på honom, jag kommer ju få hem min man igen, men att bli nekad tillträde till han känns ändå mest. Vi har varit ett par i 5 år och när vi behöver varandra som allra mest så ska det faljeras på grund av giftemål. Men finns inget att göra åt saken nu.
Min älskade syster kom som stöttning och vi har ätit en underbar frukost inne på konditori fantasi inne i Kristianstad. Så alla tankar hölls undan en stund. Nu är vi hemma och jag väntar på att klockan ska bli 12 så jag kan ringa igen för att höra hur operationen har gått...

Vi är ett, ett är vi <3
Utbrott
Ja herrejesus detta Johansson syndrom, inget som jag vill mina barn ska få!
Sedan fick vi beskedet från mina älskade svärföräldrar, och då dog jag igen, fast lyckligt dog! =)
Vi kan flytta ifrån detta råttboet så fort vi vill och bo hemam hos de! Underbart! Ska bli skönt att komma "hem" igen för ett tag! =)
Stackars Gustav fick ta hela stormen, han klarade det lungt!
Jakten på en besiktningsman har fortsatt, och jag är glad för jag är släkt med en igel, jag ger mig inte. Första mannen vi fick tag på skulle ha 18500 kr för en besiktning, helt otrloigt i mina öron!!!! Men efter lite kruxande och letande hittade jag två goa herrar till som va villiga att utföra en besiktning för endast 8000 kr. Så nu kan vi andas ut och vänta på att vår kära bankman blir färdig med lånelöftet. Sedan är det dags för en omgång till med våra väntade säljare, för att komam övverrens om fast pris på huset! Skönt! Allting rullar på i en bra takt nu!
Så till midsommar är vi förhoppningsvis husägare, och har flyttat in och påbörjat våra planerade ädnringar på huset! Skönt! Längtar fruktansvärt!
Idag kom positiva besked från doktorn i Malmö, han innhar väldigt pigga rackare, så några extra prover i sammband med bebisar behövs inte lämnas, känns också jätte bra!
Dagen har bara börjat med bra besked så det kommer nog bli en väldigt positiv dag idag!
Ikväll blir det badhuset med en massa vändingar i bassängen, tyvärr bara en 25 meters bana, så man blir lite uttråkad efter ett tag! Sedna blir det lite tutning av Gustav på trombonen ikväll, så då får man vara snäll sambo och följa med och lyssna! Nu sk ajag äta lite frukost och kela med Asterix, sedan blir det några låtar på gittaren!
Verkligheten
Det ounvikliga har hänt och det har varit som ett slag i magen. Jag har aldrig varit med om när verkligeheten har slagit en så hårt så ens stöttepelare har fallit. men nu står vi här.
En intensiv vecka med läkarbesök, och operation. Sedan är han fast i sjukhusets vård i många år framåt.
Han mår bra, han är stark, mycket starkare än jag någonsin kunnat drömma om. Han finns för att stötta andra, när de egentligen är vi som ska stötta honom. Det bor en stor och väldigt vuxen man inne i han, en man som kryper fram när han som mest behövs och det älskar jag han oerhört för.
Framtiden kommer att innebära sjukhustider och kontroller, eventuell barnsvårighet, och rädslan av att förlora kommer alltid att finnas, för tänk om...
Vi har bestämt oss för att inte tänka "tänk om", vi har bestämt att detta är en stort och obehagligt måste, sedan kommer allting att fortgå som vanligt. Vi är just nu nästintill husägare, så vi har många år tillsammans, han och jag. Vi ska dö tillsammans hemma i sängen, och vi kommer att slå upp ögonen i samma sekund och tänka, vad jag har saknat dig! Vårt liv har bara börjat!
Jag älskar dig, lika mycket som du älskar mig!
Vi är ett, ett är vi
Kärleken är så förunderligt stark, kuvas av intet i världen. Rosor slår ut ur den hårdaste mark som sol över mörka gärden. Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter ♥
Doktorns svar
Efter två samtal till vår kära doktor så fick han äntligen tummarna loss och fick till ett litet brev.
Brevet va inte så långt, men beskedet var starkt efterlängtat. Proverna har äntligen kommit in (efter en gångs omtagning, på grund av bortslarv från Tollarp) och det visar att värdena har sjunkit kraftigt, ett gott tecken.
Nu väntar det en remiss ner till onkologen i Lund för fler diskussioner och fler ställningstagande för vidare åtgärder.
På ett sätt föll en sten mycket långt ner i magen och på ett annat sätt försvann en bit. Jag är oerhört glad att proverna hade gått ner, vilket va första målet. Men samtidigt så hade jag hoppats på ett brev som innehöll. "Nu är du frisk, vi stryker dig ur systemet". Men i detta fallet får jag nog vara glad för det lilla...
Det värsta är ändå att det blir fler sjukhusbesök, och ännu mer oro. För man tänker ju ändå, "tänk om". Jag står inte ut med tanken att behöva mista min ängel. Inte nu, inte idag och förhoppningsvis aldrig. Vi är nyförlovade och vill njuta av allt som detta innebär, men det är litet svårt iallfall för mig, när man har detta som gnager i bakhuvudet. Åhh vad allt blev jobbigt nu...
