Att säga emot

Gustav han hatar när jag är på humöret, säga emot!
Han tycker att jag och speciellt min ena syster borde lära sig att vara tysta, men jag tycker att det är svårt för då spricker jag snart eller har endast en halv tunga kvar! =)

Men visst ibland kan jag hålla med han och jag börjar bli duktig på att "vara tyst". Men häromdagen gick det inte och då fick jag se baksidan av att inte kunna vara tyst.

Som vanligt på mitt jobb så har vi vissa delar som man inte får vistas i, endast personal. Och ibland gillar ungdomar att sitta och röka bakom vårt hus på vår trapp, och där får man inte sitta! Jag gick först ut en gång och sa till de väldigt lungt och sansat att detta är privat område, ni får tyvärr lämna trappan! Ingen reaktion, precis när jag skulle be dem en gång till, kom det folk så jag fick låta det vara! När jag sedan kom ut igen så satt de kvar, och det låg fullt med papper och fimpar på marken.

Ännu en gång sa jag till hövligt att de fick lämna området, och ta med sig sitt skräp. Då reser sig de två tjejerna upp, och den ena drar ett djup bloss på ciggen och sprutar det rätt i ansiktet på mig och den andra spottar på mig! =O Va är det för människor?!

Jag gick lungt och stilla in och sedan blev jag så förbannad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, äcklad av lukten som fanns precis över allt på mig, i munnen, näsan, håret... mm... Äcklad av spottet på min fina jacka och jag kände mig förnedrad, och då blev jag ännu argare, för så gör man inte mot mig! Tur för tjejerna att de hade gått när jag kom ut igen, för då va jag helt redo för en fight! ;)

Men iallfall, hade jag tänkt efter så hade jag ju inte gått ut själv, och jag kunde ringt till min chef (tyckte Gustav)! Jag vet att de va dumt, men i stridens hetta fungerar inte mitt huvud riktigt! =) Men jag fick mina fiskar varma när jag kom hem iallfall! =) Jag vet att Gustav älskar mig och jag vet att han är orolig för vad som kan hända mig, men shit får man inte ens säga till längre?