Jag vill inte mer och orkar ännu mindre, vill inte gå igenom detta en gång till. Känns som om mitt huvud snart kommer att sprängas, det går inte in mer i det snart... Och lite till så orkar jag inte ens bry mig ifall det exploderar.
Tack för ni finns i mina liv, mitt hjärta, snäckan och min älskade Gustav <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar